Vi sitter ensamma på julafton. Inget fel i det.. Men sönerna är inte ett dugg intresserade och för dem är det som vilken dag som helst. Äldste sonen vill gärna öppna sina klappar innan de är köpta ;) han tycker inte om överraskningar. Leopold förstår inte ens att det är jul.
Dottern är vuxen och uppskattar mysfaktorn med glögg och paketöppning. Men hon vet ju att vi inte har det som andra och har tvingats acceptera detta..
Vi åker till mammas grav en av juldagarna. Då hämtar jag lite styrka hos henne på mitt märkliga vis.
Varje julafton gråter jag. Känner mig ensam och önskar att vi kunde få vara en del av en gemenskap och känna julstämning. Förr firade vi jul med ett av mina syskon. Men tiderna förändras och det accepterar jag.
Jag är dock väldigt noga med julgodiset! Det ska vara snickers, knäck och kola. Saffranskanelbullar med glasyr och jag gör ett pepparkakshus.
För ett par år sen gjorde jag hjärtan med våra namn skrivna i glasyr och hängde i köksfönstret.
Julen rör upp många minnen. Det är inte glädje för alla.. Även om jag önskar mig det varje år..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett meddelande till mig. Jag svarar på alla frågor, stora som små :) Kram Helene