tisdag 25 februari 2014

Nyklippt

Ikväll klippte storasyster håret på Leopold. Det är hennes jobb, för hon gör det bäst! Jag skakar så mycket att saxen hoppar och han är ju inte stilla direkt;)
Idag var han faktiskt inte rädd utan satt mest och smaskade på karameller. (Mutor behövs!! ) men då det kom till luggen tramsade han så mycket och höll händerna för :) så den fick vara.. 
Jag skulle önska att han fick en riktig kort pojkfrisyr. Det har han aldrig haft.. För vi är inga frisörer och miljön i hårsalonger är för skrämmnde för honom. Jag tycker ändå att han blev jättefin! 
Han har mycket tjockt spikrakt hår och det är inte lätt att få det jämnt. Men Louise har klippt honom i 6 år och gör ett fantastiskt jobb :)
Hennes lugn smittar av sig på lillebror. Det blev en hög med hår!! 

Imorgon ska han överraska sin mentor med sin nya look. Sedan ska han åka direkt till korttids för övernattning. Det är något som både är skönt och jobbigt. Jag kommer nog aldrig att tycka att det känns ok att lämna bort mitt barn i andras vård. Men då Leopolds handikapp är livslångt så har jag tid att vänja mig... Och heller inget val om vi ska orka som familj. 

Nu ska vår lille solstråle sova gott. Imorgon är en ny dag med nya äventyr :) 
God natt min skatt och sov så gott ❤

torsdag 13 februari 2014

Men han går ju!!

Det har varit många tankar sedan vi tog beslutet att gipsa Leopolds fötter. Inga roliga sådana. Jag har ångrat mig så och mått dåligt. 
Men igår kom han hem efter korttidsvistelsen och han gick! 
Visserligen går han exakt lika högt på tå som innan gipsningen (vitsen var ju att han skulle kunna sätta ned en större del av foten) men han gick! 
Vi har insett att det kvittar hur mycket vi gipsar och sträcker. Leopolds obehag för att ha golvkontakt är bestående. 
Kanske jag inbillar mig för att jag så gärna vill se någon form av mening med detta... Men liite lättare är det att ta på hans mockasiner nu. Mindre motstånd.. 
Det återstår att se om vi kan lyckas hitta vårskor. Annars får habiliteringen och ortopedtekniska göra specailskor.
Hans fötter kommer inte att bli rakare. Men de är världens finaste ändå. Och igår kunde han ju för första gången på fem veckor sätta ned båda fötterna utan smärta. 
Du lilla modiga, uthålliga barn. 
Om du bara förstod hur fantastisk du är! ❤❤❤🌟

måndag 3 februari 2014

Avgipsning





Igår kväll hade Leopold det värsta ångestanfallet på mycket länge. Han hade fått nog av klådan, sträckningen i fötterna och gipsen. Han grät och skrek. 

Men imorse var det äntligen dags!! gipset sågades av. 
Louise följde med som stöd och chaufför. Då vi kom in till Marcus gömde han sig i sin tröja. Han ville verkligen inte mer. Men han låg så fint utan lugnande då de sågade av gipsen. Sen blev han så GLAD! Överlycklig! Han klappade Marcus hand och hade ett stort leende på läpparna hela vägen hem. Givetvis blev det pommes frites och  coca cola som belöning. Det har han fått efter varje gång :)
Det allra bästa är badet som han längtat efter! Han kröp i med kläderna på. Jag hann inte med.. 
Tyvärr kan han inte alls gå på fötterna.. Vi måste ha tålamod och tänja och sträcka dagligen i ett par veckor. Och han måste fortfarande bäras. Men han är ju så glad nu! Har längtat efter hans glädje!