Idag var han faktiskt inte rädd utan satt mest och smaskade på karameller. (Mutor behövs!! ) men då det kom till luggen tramsade han så mycket och höll händerna för :) så den fick vara..
Jag skulle önska att han fick en riktig kort pojkfrisyr. Det har han aldrig haft.. För vi är inga frisörer och miljön i hårsalonger är för skrämmnde för honom. Jag tycker ändå att han blev jättefin!
Han har mycket tjockt spikrakt hår och det är inte lätt att få det jämnt. Men Louise har klippt honom i 6 år och gör ett fantastiskt jobb :)
Imorgon ska han överraska sin mentor med sin nya look. Sedan ska han åka direkt till korttids för övernattning. Det är något som både är skönt och jobbigt. Jag kommer nog aldrig att tycka att det känns ok att lämna bort mitt barn i andras vård. Men då Leopolds handikapp är livslångt så har jag tid att vänja mig... Och heller inget val om vi ska orka som familj.
God natt min skatt och sov så gott ❤