torsdag 26 mars 2015

Blickar ersätter ord

Om man inte kan tala är det svårt att göra sig förstådd. I många år hade vi stora problem med att kommunicera med Leopold. Det blev ofta fel vilket ledde till ångest hos honom och skuldkänslor hos mig. 
Nu har han utvecklat sitt minspel, ögonpekande och visar med handling bättre vad han vill. 
Vi har kommit en bit på vägen. 
Här visar han sin nöjdmin
Busminen (medvetet busig 👍👍)
Charmar Mimmi för att få hennes dricka 😁
Visar nu tydligt när han tycker om någon. Stannar kvar och lägger armen om. Som här med storebror Max ❤
Minen som visar att han är generad eller att det är jobbigt..
Här fick han Louise att hämta dricka genom att visa glaset. Han ger sig inte som han gjorde förut om han inte fick sekundsnabb respons. Nu drar han oss dit! 

Ännu en nöjdmin. 
En sällsynt syn. Argminen/surminen. 


söndag 1 mars 2015

Finurliga Leopold

Söndagar är tråkiga dagar för Leopold. Inga fasta rutiner som vardagarna. Det blir inte bättre av att det är snöblandat regn och att vagnen har punktering..:(

Leopold var ensam en stund i vårt sovrum. Kanske tio minuter. (Lång ensamtid för honom) Jag tyckte att det var lite för tyst och gick dit. 
Detta mötte mig :)
Han hade rivit ned madrassen halvvägs på golvet. Åkte rutschkana ned på knäna. Och hade jätteroligt! 
Sen lade han sig med kudde och täcke och pratade med fotona på väggen. 
Man ska inte underskatta honom. Detta kanske ni inte tycker är något särskilt.. Men för ett barn med Leopolds svårigheter är det stort. 
Det går framåt som sagt :)
Älskade finurliga barn ❤