Att inte kunna slappna av

Leopold har sedan babytiden haft stora problem med avslappning. Som baby tog det flera timmar att få honom att sova en liten stund.. 

Han slutade sova middag då han var 2 år. 

I flera år har han varit vaken till midnatt.

Nu när skolan började var det en tuff period att försöka vända dygnet rätt. 

Vi är så glada att han nu vanligtvis somnar 21.30-22.00.

Underbart!

Han är trött efter skola/fritids och har fått in bättre rutiner.

Inatt vaknade han dock kl 3 och var helt otröstlig. Grät och sprang i huset i en timme tills han inte orkade mer... Då kom skrattet istället. Ett kluckande skratt som höll honom vaken. 

Fastän han var så trött kunde den lilla kroppen ändå inte slappna av. 

Det är mycket frustrerande av bevittna. Jag blir mycket ledsen över att han inte kan ta emot tröst eller beröring vid dessa tillfällen. Det förvärrar bara situationen..

Vi är så trötta men mest synd är det om Leopold.. 

Rädsla

Ibland tänker jag på hur det ska bli då jag inte längre finns. Då jag inte är här och ser till att Leopold har det bra. Han är ett extra utsatt barn eftersom han saknar förmågan att göra sig förstådd. Små tecken och ögonkast som bara jag kan tolka och förstå.. 

Jag läser alldeles för mycket om Autistiska barn på hem som spänns fast, som misshandlas..som...utnyttjas på de hemskaste sätt. Han är ett lämpligt offer. 

Vem ska beskydda honom? 

Vem kan älska och se honom som jag? 

Det är tungt att tänka på. 

Kärlek

Ville bara säga hur stolt jag är över dig Leopold ❤

Min kärlek till dig är villkorslös. 

Du är den snällaste 7- åring jag träffat. 

Oskyldig, duktig, snäll och charmig. 

De gånger du kramar eller klappar mig känner jag mig så älskad. Du visar på ditt eget sätt. 

Älskar dig ❤❤❤