Jag läser alldeles för mycket om Autistiska barn på hem som spänns fast, som misshandlas..som...utnyttjas på de hemskaste sätt. Han är ett lämpligt offer.
Vem ska beskydda honom?
Vem kan älska och se honom som jag?
Det är tungt att tänka på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hade just den här diskutionen med en mamma vars dotter bor i ett hus som jag är föreståndare för, just ovissheten är så fruktansvärd. Vad händer när inte jag är här och håller koll på allt och alla vem ska skydda henne då?
SvaraRaderaDet spelar ingen roll vad jag säger oron är lika påtaglig ändå, en gång en mamma alltid en mamma. Skickar dig kramar
Tar tacksamt emot dina kramar! TACK!
Radera