Om jag kan nå fram till en enda människa är jag nöjd.
Idag fick jag ett sms från min brorsdotter som berörde mig väldigt. Hennes fd klasskamrat hade läst bloggen.
Här är hennes sms till Mimmi:
"Läser bloggen om Leopold lite fram och tillbaka och herregud vad jag beundrar hans mamma! Vilket arbete hon gör, måste vara otroligt psykiskt påfrestande. Måste också vara väldigt svårt att se till att alla hennes barn för uppmärksamhet när en kräver så mycket mer. När man läser allt hon skriver verkar hon dock vara en otroligt stark och bra mamma.. Jag hoppas att hon själv förstår att det är okej att ibland inte vara stark, man är inte mer än människa."
"Det fick jag av en av mina gamla klasskamrater idag! Hon beundrar dig. Precis som jag. Älskar dig ❤️️"
Jag satte mig och fällde en tår. För att jag blev rörd. För att jag nått fram. Och att någon ser mig på det viset gör mig glad. Då känns det som om jag gör något rätt ändå. För jag har ständigt dåligt samvete. Och sen jag blev sjuk känner jag mig ofta otillräcklig. Vill så mycket mer än jag orkar. Mina två stora barn älskar jag precis lika mycket som lillebror. De vet om att han är hjälplös och behöver mig mer. Men de har även rätt till att ha mamma för sig själva ibland. Det är ett pussel som jag kämpar med.
Tack du okända för att du läste bloggen och skrev till Mimmi ❤ och tack min älskade brorsdotter för att du lät mig ta del av det. ❤❤
Leopold och Mimmi ❤
Jag och Leopold
Jag har sagt det förut men det kan aldrig sägas för ofta - Var tacksam för det du har. Klaga inte över bagateller. På ett ögonblick kan livet förändras. Det jag tyckte var jordens undergång förr är nu bara trams. Se det stora i det lilla 😊
Leopold har förändrat mitt sätt att tänka.
Kram på alla er som läser bloggen om min fantastiska son.
"När ögonen tror att ingenting gror, för regnbågens skull..låt kärleken slå rot"(K Gärdestad)
