Stolt mamma

Sen Leopold började i Träningsskolan har han utvecklats mycket. Redan.. Efter en månad. Han sitter på toaletten och ibland lyckas han. Han är bättre på att tolka bilder. Han har musik, träslöjd, idrott, kommunikation och jagutveckling på schemat. En dag i veckan går Leopold tillsammans med två assistenter till Ica och köper bröd, smör och mjölk. Sedan får han bre sin smörgås, äta den och diska efteråt. Sådant han verkligen kommer att ha glädje och nytta av. Fritids är lika duktiga på att plocka fram hans styrkor :)

De cyklar ( Leopold spänns fast på tandemcykel och har fötterna på en platta), bowlar varje torsdag, trär pärlor för finmotoriken och leker med lera ( taktila upplevelser). Leopold älskar att vara där. Det är i alla fall det vi och personalen upplever att han gör. Han strålar som en sol. 

Tyvärr kommer spänningarna ut i ibland väldigt kraftiga utbrott då han kommer hem. För tänk vilket fokus han måste ha för att kunna ta in alla intryck. Jag är stolt över dig Leopold❤

Dikt till Leopold

Denna dikt skrev jag för en månad sen. Bilden är tagen på stranden i somras. 

Saknad och dåligt samvete

Ett barn som Leopold behöver föräldrar som är 100% närvarande. Hela tiden. 

Det är därför vi måste ha avlastning för att orka. 

Varje onsdag sover Leopold på ett korttids. Därför träffar jag inte min son förrän imorgon eftermiddag. Han åker taxi direkt från skolan. 

Att lämna bort sitt barn i andras vård och omsorg är mycket svårt. Det ger också skuldkänslor. För mig ger det svåra skuldkänslor. En känsla av misslyckande. 

Vi kämpade länge tills vi insåg att vi aldrig skulle orka utan hjälp..

Jag har en kronisk depression som mycket beror på allt det innebär att vara mamma till tre barn varav två har funktionshinder. 

Mina barn är mitt allt. ❤