Stimma

Många med Autism stimmar. Det kallas så när de håller på med självstimulans. Vifta med händerna, knacka, snurra osv. Leopold drar sina fingrar snabbt fram och tillbaka och snurrar ibland ett varv eller två när han stimmar. Varvat med höga tjut. Han fastnar lätt i detta och det är mycket svårt att bryta. Man ska heller inte hindra från att stimma då det skapar mer stress. Så det är en svår situation.

Jag brukar ta honom till badrummet då det är som värst. Det ljumma vattnet lugnar något. Fast ibland blir det ändå för mycket. Så kallade meltdowns.

Ikväll hade han ett sådant i taxin hem från skolan. Fruktansvärt är det.. Han är helt borta från omvärlden. Onåbar. Arg/ledsen. Kan vid dessa tillfällen knipa, sparka eller slå oss. Då gäller det att behålla lugnet. Gå en bit ifrån samtidigt som man talar mjukt och lugnt.
Det gör väldigt ont för han är stark. Det händer att jag gråter av maktlöshet. Jag ser ingen ljusning i de stunderna. Bara en stor avgrundsdjup sorg över Leopolds Autism.

Såg en gammal inspelning från 2010 härom dagen. Han gick på hela foten. Varför började han gå på tå??! När jag såg den videon kände jag att det går bakåt med så mycket.
Visst har han gjort framsteg inom vissa områden också men jag kan inte släppa att han pratat.

Jag älskar honom med eller utan Autism och utvecklingsstörning, så klart. Men det kunde ha varit annorlunda. Vi kunde haft ett normalt liv. Minns knappt hur det känns. Det tär på samtliga familjerelationer att leva med ett multihandikappat barn. Allt handlar om honom. Hans behov kommer alltid först. Och så kommer det alltid att vara. Alltid..