tisdag 28 januari 2014

Gipsning steg tre

I måndags gipsade vi om Leopolds högra fot. Den vänstra är så bra att det inte behövdes. Allt gick bra och han gick och gick och halvsprang här hemma. Tills det blev kväll och han inte alls kunde stödja på höger ben..:( Senare vid 23- tiden fick han kraftigt ångest och var genomsvettig. Grät och skrek. 
Det sitter fortfarande i sig med foten. Enligt ortopeden får han nu inte stödja alls. Hälsenan kan ta skada. Det blir många tunga lyft. Pelle åkte och köpte en kontorsstol igår kväll. Leopold kan nu snurra och förflytta sig med hjälp av vänster fot. Vi måste ändå ligga steget före och vara med honom hela tiden. Att förklara att han inte får gå på foten mm är meningslöst. Leopold är så gravt utvecklingsstörd. Så det ligger på oss att se till att det inte händer. 

Så länge han sitter ner verkar han inte ha ont. Men vi vet inte. Hans upplevelser av smärta skiljer sig från den en nt-person har. Väldigt smärttålig och jag vet inte om han känner ett allmänt starkt obehag?? 
Nu är det några dagar kvar att kämpa. På måndag ska vi till 99% ta av gipsen. Vi har fått möjligheten att utöka tiden med 2 veckor. Men jag vet inte.. Den senaste månaden har varit så jobbig för honom. Och kan han inte gå heller så vet jag inte.. Han förstår ju inte detta. Vi får bara hoppas att denna gipsning gett resultat. Vi har två omgångar kvar framför oss. 

måndag 20 januari 2014

Gipsning steg 2

I morse var vi på omgipsning i Helsingborg. Det var helt omöjligt att få i honom flytande Dormicum denna gången..så jag fick ge en spruta i rumpan. Den hade väldigt kraftig effekt. Han blev helt "borta". Det var lite obehagligt. 

När gipset sågats av såg jag förklaringen till att han gått så illa och varit ledsen. Delar av huden hade nötts bort och skavsår på tår och hälar. Rejält röd var han på höger fot/ben. Stackars Leopold
:(
Det var tur att pappa följde med för storasyster har inte styrka nog att hålla emot. Han fick lägga sin tyngd på och jag försökte få Leopold att ligga ned. För trots att han var full av lugnande så kämpade han emot!! 

Höger gipsning lyckades inte denna gången heller :(
Foten är i exakt samma position.. Däremot blev vänster perfekt :)
Rak och fin. Så det är bara på det igen på måndag och gipsa om högern.. 
Så otroligt jobbigt det känns. 

Leopold fick ett litet lejon av gipsteknikerm Mattias. Han är så bra som jag skrev sist. Han passar verkligen för att jobba med barn. :)

Det har varit en dag med många tårar. Plötsliga anfall av gråt och förtvivlan.
Jag är inte van vid att se Leopold så. 
Får enorma samvetskval för vad vi utsätter honom för. Vill ta honom i famnen och förklara varför vi gör detta dumma och jobbiga.. Men det går inte. 

Ikväll är jag trött. Gråtfärdig av trötthet. Ont i kinderna av allt smilande mot sonen. Han måste ju få ha en glad mamma. En rolig mamma. En som orkar och är outtröttlig. Det förtjänar han.

Nu får pappa ta över en stund. 




Klockan är nu 0.17 och Loppe har haft värsta ångesten med klåda över hela kroppen. Han svettades så mycket att sängkläderna fick bytas.. Så trött och så arg o på klumpar a till ben. Tre ggr tjockare gips ger ännu varmare ben. Så nu är det bara att ställa in taxi imorgon bitti. Man kan hålla sig för skratt..

torsdag 16 januari 2014

Komplikationer

Givetvis kunde det inte få vara bra.. Höger fot är inte bra alls. Leopold släpar benet efter sig och det är vridet. Han är irriterad och ledsen. Orkar bara gå korta sträckor sen sätter han sig igen. Vänster benet är rakt och han kan sätta ner foten en liten bit i alla fall. På måndag ska jag se till att det blir bättre. Så här kan vi inte ha det. Det är redan tufft och vi gjorde inte detta så att Leopold skulle lida mer..:(
Louise och jag åker till Hbg och vi ska fixa detta!!!
Blir det värre ikväll ringer jag Ortopeden tidigare. Jag är trött, ledsen och uppgiven just nu. 
Undrar vad vi har gett oss in på och om vi gör rätt?




måndag 13 januari 2014

Gipsning steg 1

Nu är vi hemkomna efter ortopedbesöket. Leopold fick Dormicum och blev lugn och avslappnad. Jag tyckte mycket om teknikern Mattias! Han var snäll och mjuk i sättet. Leopold blev varken orolig eller ledsen. 
Gipsningen blev lyckad. Höger fot blev inte 100% men vi ska ändå göra om det på måndag. Han ville testa i en vecka först. Jag valde svart gips som  passar till gipsskorna. Det syns inte lika mycket. 

Loppe började genast gå men var ostadig av medicinen. Nu när vi kommit hem har han både hoppat studsmatta en stund och gått runt. Han blir lite hjulbent, inte jättemkt men litegrann. Det känns som det kvittar så länge han kan använda sina fötter bättre:)Givetvis fick en pommes i bilen på väg hem. Duktig kille! Mammas hjälte!❤❤





söndag 12 januari 2014

Seriegipsning idag..

Om 1,5 tim är det dags.. Sov riktigt illa i natt. Ringde ortopedmottagning nu och försäkrade mig om att de fått relevant information om Autism och utvecklingsstörning. Samt vara beredda på att ge lugnande medicin. Killen bekräftade att han får långa instruktioner och avsatt extra tid. Nu är jag liiite lugnare. Återkommer efter gipsningen... 
Håll tummarna!

lördag 11 januari 2014

Att vara beroende av andra

Igår hände det som inte får hända. Taxin körde fel från fritids. Varannan fredag åker Leopold direkt till korttids efter skolan och sover över där. 

Igår stod jag och väntade på att lille gubben skulle komma hem i taxin. Tiden gick och efter 20 min försening började jag bli orolig. Jag ringde till skolan där de sa att taxin hämtat 25 min tidigare. Jag ringde taxi där jag blev satt i telefonkö. 
Tankarna började mala.. 

Efter en stund ringde korttids.. Då hade taxi lämnat av honom där! Och kört! 

Pelle jobbade men som tur var har storasyster numera körkort och var hemma. Hon tog extrabilen och hämtade Leopold. Han skrek och sparkade hela vägen hem i bilen. Då han gick tappade han både blöjan och byxorna. Han var så nedkissad att de inte stannade kvar :(
Strumpor och mockasiner dyblöta. 

Det blev totalkaos i hans inre. Först tro att han ska vara på korttids utan förberedelse och sedan bli hämtad av Louise. Det blev helt fel!! 

Det tog lång tid att lugna ned honom. Jag tvättade rent honom, försökte trösta samtidigt som jag själv grät. 

Så skört det är. Vi är totalt beroende av att vårt nätverk fungerar. Tänk om vi inte varit hemma.. Vad hade hänt då? 

Jag ringde taxi igen men då hade chauffören slutat sitt pass. Var det har brustit vet jag inte. Men så här får det bara inte gå till! 

Min oskyldiga, totalt försvarslösa lilla pojke ❤❤