Ikväll hände det igen. Det som ALDRIG får hända. Att taxi lämnar på fel ställe..Att taxi släpper av en Autistisk pojke utan tal utanför huset och är på väg att köra vidare..
Varje tisdag åker Leopold till korttids. Varje tisdag. Inga undantag.
Idag skickade taxi en människa som aldrig kört skoltaxi att ha ansvar för min son. Hans "det är mitt fel" hjälper inte ett dugg! När jag tittar in i taxin och ser en liten flicka jag aldrig sett förut. "Detta är inte mitt barn. Var är min son??! " Då ser jag Leopold i mörkret i vår uppfart. Ensam med ledsen min.
Jag fick leda honom in i taxin igen. Han trodde han skulle hem. Hur tror ni det kändes? 😢
Svaret taxi gav då jag upprörd ringde var "vi hade ingen annan"... Jag fick be henne att smsa uppgifterna med adressen till chauffören! Han visste ju inte var han skulle lämnas.
Jag kunde ju inte börja tjafsa med chauffören.. Fokus låg på Leopold och hans trygghet i stunden.
Efter samtal med taxi och korttids ( för att försäkra mig om att han kommit fram) samt sms mellan Leopolds mentor och mig är jag slut.. Helt färdig. Och nu är det då meningen att jag ska slappna av. Det är enda anledningen till att vi har korttids. Återhämtning och avslappning för att orka vara bra föräldrar.
Jag kan inte slappna av nu. Är upprörd och ledsen.
Vi har varit missnöjda med taxi i ett halvår. Leopold har haft sammanbrott i taxin och då han kommit hem. Han har varit rädd för en av chaufförerna.
IGÅR hade taxi,skolan och fritids möte för att göra det bättre. Och IDAG händer detta.
Det enda jag ser framför mig är Leopolds underläpp som darrar. Hans förvirring då hans mamma inte släpper in honom.i huset utan sätter honom åter i taxin. Skuldkänslorna. Sorgen.
Men mest är jag ledsen. Och jäkligt förbannad.
