Men han går ju!!

Det har varit många tankar sedan vi tog beslutet att gipsa Leopolds fötter. Inga roliga sådana. Jag har ångrat mig så och mått dåligt. 

Men igår kom han hem efter korttidsvistelsen och han gick! 

Visserligen går han exakt lika högt på tå som innan gipsningen (vitsen var ju att han skulle kunna sätta ned en större del av foten) men han gick! 

Vi har insett att det kvittar hur mycket vi gipsar och sträcker. Leopolds obehag för att ha golvkontakt är bestående. 

Kanske jag inbillar mig för att jag så gärna vill se någon form av mening med detta... Men liite lättare är det att ta på hans mockasiner nu. Mindre motstånd.. 

Det återstår att se om vi kan lyckas hitta vårskor. Annars får habiliteringen och ortopedtekniska göra specailskor.

Hans fötter kommer inte att bli rakare. Men de är världens finaste ändå. Och igår kunde han ju för första gången på fem veckor sätta ned båda fötterna utan smärta. 

Du lilla modiga, uthålliga barn. 

Om du bara förstod hur fantastisk du är! ❤❤❤🌟