Fotproblem...

Som jag tidigare har berättat är Leopold en extrem tågångare. Idag träffade vi specialisterna på habiliteringen. Det blir ingen operation. Jag vill inte ta den risken att utsätta honom för smärta och lidande i onödan. Istället blir det gipsning av fötterna. Fyra veckor i tre omgångar med start i januari. 

Vi var även på hjälpmedelscentralen och beställde en rullstol som han kommer att behöva. Jag har varken kraft eller ork att bära en 33 kg tung gosse. Han behöver den även i skolan. 

Fötterna ska töjas ut lite åt gången och det kommer att göra ont. Detta gör vi ENBART eftersom Leopold inte kan ha skor på sig nu. Läkarna sa att om vi inte agerar nu kommer han aldrig att kunna ha skor på fötterna... Det börjar bli riktigt kallt och han har mjuka inneskor vi köpt på Life. 

Leopold har fått utstå många många undersökningar, tester och utredningar i sitt korta liv. Jag känner mig hemsk som utsätter honom för gipsningen... Han kommer ju inte att kunna gå eller springa och hoppa studsmatta, men det värsta är att han inte kommer att förstå varför han gör det. För hur förklarar jag för en gravt utvecklingsstörd pojke med Autism att det är för hans bästa?! :(