Tankar

I morse satt jag ensam i tystnaden då de andra sov. Leopold var på korttids. Tog fram den fina ljusstaken han precis blivit klar med på slöjden. Vilket konstverk. Helt underbart fin. 

Tänk så länge han har arbetat med den och vilken koncentration han har haft under processen! Det är svårt för föräldrar utan barn med npf att förstå hur det känns...att få hem den. 

Sågat, putsat, borrat. Allt med handledning och hjälp av slöjdläraren och assistenterna. 

Obeskrivlig stolt är jag! 

Grät en skvätt över orättvisorna men även av tacksamhet över att jag fick just Dig som barn, Leopold! Du är en gåva! 

Älskar dig! ❤