Vårdbidrag intyg och påminnelser

Varje år söker jag nytt vårdbidrag för Leopold. Det är en ersättning för det merarbete som krävs att vårda honom jämfört med ett barn utan funktionshinder. Många papper att fylla i. Nytt läkarintyg igen trots att han har ett livslångt handikapp. Igår satt jag i över två timmar i telefon med en handläggare på fkassan.  

Att gå igenom och beskriva sitt barns många svårigheter varje år ger en konstans påminnelse om att vi lever ett mycket annorlunda liv än de flesta. 

De första åren "skämdes" jag över att jag skulle få bidrag för honom. Jag förskönade nog bilden ganska mycket. Det ledde så klart till en lägre ersättning. Specialmat, extra tvätt, träning och att ständigt vara på helspänn för att han inte ska skada sig är exempel på merarbete. 

Jag fokuserar på det positiva och fungerande hos Leopold för att ha en framtidstro och hopp. Det gör mig till en bättre mamma. Att ständigt gå och sörja och fråga mig varför hjälper varken Leopold eller resterande familj. Men det är inte så lätt alla gånger. 

Det jobbigaste jag vet är när vänner eller bekanta berättar om sina barns framsteg. Då knyter det sig i magen och jag kämpar för att inte gråta. De menar säkert inget illa, men ibland önskar jag att de kunde tänka sig för. Men de lever ju ett annat liv är vi. 

Läkaren vill nu att vi ska börja medicinera med melantonin för att förlänga Leopolds sömn och göra kvällarna lite lättare för oss. Ännu har jag inte hämtat ut dropparna. Jag vill inte. Känns läskigt eftersom det finns jobbiga biverkningar. 

Han har ändå somnat lite tidigare nu, runt 22. Om han återgår till att somna vid midnatt ska jag överväga det. 

Jag hade inte kunnat önska mig en sötare, snällare och mer underbar pojke än Leopold. Alla mina tre barn är speciella och unika ❤ Oavsett om han kan prata eller inte. 

Visst är det tufft många gånger och vi kan inte göra spontana saker.. men när Loppe ger oss kramar, skrattar med sitt kluckande skratt eller dansar för oss känns allt jobb värt det. 

Du är älskad ❤❤