Knip, slag och frustration

Leopold har fortfarande inte utvecklat något tal. Det blir inga ord mest skrik och olika ljud.
Han har alltid varit jämn i humöret och en lugn pojke. Men nu har han blivit utåtagerande mot oss. Det är sparkar, slag och så borrar han in naglarna i mina händer och håller fast hårt. Jag har en hel del ärr på händer och armar.

Jag har försökt olika metoder så som lugn tillrättavisning (skrattar förtjust och fortsätter) gå ifrån honom (då blir han orolig) säga till med sträng röst (då blir han otröstlig och det blir ännu mer knip mm)....

Han är inte lika ofta glad som han var förut. Mer osäker. Orolig. Hans intressen blir smalare. Nu gäller bara musik och att hoppa i sängen samt att krana vatten i badrummet.
Inga böcker. Inga samspelslekar. Absolut ingen ibt.

Han kräver underhållning 24/7 och att torka upp vatten eller lyssna på Casanovas låtar för 3567:e gången är tröttsamt.

I skolan har det också blivit en tillbakagång. Arbetstillfällena har förenklats. Specialpedagogen ser och har gett personalen direktiv att bromsa. Badet på tisdagar är hans favorit. Och ridningen varannan onsdag. Men annars? Ser han någon mening med sin tillvaro? Är han nöjd eller har han bara gett upp eftersom hans försök till kommunikation ständigt har misstolkats?

Ger vi Leopold det han behöver för att utvecklas optimalt? Kan vi göra annorlunda? Vad tänker han på då han sitter i soffan med tom blick?

Dessa tankar kommer mer ofta hos mig. Frustration och sorg. En mammas hägsta önskan att någon gång få höra sin son uttrycka sina önskningar och få de uppfyllda.

Första hårtvätten på egen hand

Leopold älskar att stå vid vasken i badrummet och plaska. Ikväll när han stoppade huvudet under kranen och njöt av det (!) passade jag på att ta fram shampoo.

Jag löddrade upp shampoo i händerna och sen förde jag försiktigt händerna till håret. Han var upptagen av vattnet men hade ändå koll på mig.

Jag tog hans händer och visade hur han skulle göra. Sen provade han själv!! ☺☺
Och sköljde av själv också. Balsamspray och kamning efteråt.

Jag har inte upplevt detta förut med honom så det är stort!

Bara en förälder i min situation kan förstå. 

En dikt

Mammakärlek

Jag älskar dig mer än du förstår

Oj vad han snackar

Det var längesedan jag skrev här. Leopold har börjat ljuda mycket. "Mana, lele,ana" Jätteroligt! Han pratar och skrattar åt sina ljud. Vill gärna att vi ska härma hans ljud. Då kan han förtjust prata länge.

Han har alltid varit glad i vattenlek men nu tar han alla chanser att smita in på toaletten och sätta på vattenkranen. Sen står han där och låter det varma vattnet rinna över armar och händer. Det går åt många handdukar att torka upp översvämningen sen ☺ Det verkar lugna honom så då han är extra stressad låter jag honom stå där länge.

Sommaren är kort

Nu är sommaren över känns det som. Leopold har börjat i skolan igen. Nu heter hans klass 3-6. Mentorn Gunvor gick i pension i våras och nu har musiklärare Helena tagit över. Hittills verkar det fungera bra.

Benet är läkt men han haltar fortfarande. Han hann iaf med att bada i havet ett par ggr innan sommaren försvann.

I förra veckan provade vi ut cykel till Leopold! Vi ser fram emot att få hem den.

Lördagsnöje akuten

Nu är vi hemma ifrån Helsingborg och ett 5 timmar långt besök. 

Det blev först väntan sen träffade vi läkaren som berättade att de skulle ta ställning till om Leopold slapp gipsas om. Men först skulle gipset av. Och det var lättare sagt än gjort :(

Då han gipsade fötterna hade de skenor under gipset som underlättade avtagningen. Detta hade missats denna gången. Gipset var så tjockt att det inte heller gick att klippa upp.

Så de skulle såga av det. Leopold fick kraftig ångest då de försökte klippa. Hjärtat slog fort och han skrek och svettades. Jag krävde Dormicum annars klarade inte Leopold av det. 

Mer väntan..

Sen fick han dricka en full mugg av medicinen. Han brukar få en supp.. Det mesta gick ner efter mkt trugande. Sen blev han totalt avslappnad och de kunde såga. 

Benet såg inte trevligt ut under gipset :( Gul, brun, blå. Och skavsår. Aj! 

Han började genast klia sig frenetiskt på det rosa skinnet. Det fick han absolut inte göra så de lindade in i lakan och tejpade runt. 

Mer väntan...

Sen blev vi uppkörda till röntgen. Leopold fick en liten ödla som han frenetiskt tuggade på. 

Nu var vi så kaffesugna att vi dreglade över maskinerna som krävde 5-kronor. Vem har kontanter på sig? Inte vi...

En timmes väntan till på att få träffa läkaren. Vi fick vara på uppvaket och slapp väntrummet och att vara instängda på ett rum iaf:) 

Sen var Leopold hungrig. Hansmage kurrade och han var lite småledsen. En snäll människa kom med kräm och mackor. Och kaffe till oss 😃👍

Tyvärr blev det omgipsning ändå.. Den 28:e ska gipset av som vi planerade från början. 

Leopold accepterade omgipsning hur lätt som helst. Låg snällt och lät sig gipsas denna gången med rörskenor som underlättar avgipsningen. Det tackar vi för! 

Efter en sista koll av läkaren skickades vi hem. 

Raka vägen till MAX och köpte pommes till hjälten. Det var gott! 

Nu försöker han varva ned och somna. 

Vilken Lördag. 

Bada aldrig med gips vänner.. 😉

Nu ska jag också sova. 

Kram och godnatt 😴